Men det gäller att passa på när motivationen finns. Eller hur? :) Följt pointsplanen bra, har till och med 6 kvar att smaska i mig idag, får se vad det blir. Har även traskat hela 7 kilometer till nu på kvällen. Skönt överallt utom på mina skavishälar. Men det går över! Nu lite te och frukt!

Drog med mig mitt hjärta ut på en 40 minuters morgonpromenad. En smarrig frukost med lyxbröd, ägg, kalkon och mixad frukt. Nu ska vi åka in och köpa skor och jag ska investera i ett par sköna träningstights! Skönt att vara på G!


Beslutade även att jag nu ska försöka följa viktväktarnas pointsplan, i alla fall en månad.. Har fortfarande inte avslutat mitt medlemskap efter ungefär hundra år. Hoppet är det sista sim lämnar människan? Så nu kör vi på det!


Vägde mig även i morse. Helvete! Det är en lång jävla resa kvar till drömvikten. Längre än jag trodde. Men, känner mig peppad, det är nu eller aldrig. Jag vill inte dö!

[Bild]

Läste att det i snitt tar 66 dagar att skapa en ny vana. Att skriva något i bloggen har som sig synes inte blivit en vana. Heller inte att på allvar ta ta tag i den kropp som jag bor i. Men från och med imorgon tänkte jag görs ett nytt försök. Med både bloggen och kroppen. För jag vill så mycket just nu med mitt liv, så mycket som jag inte gör på grund av hur jag ser ut och hur min kropp inte fungerar.

Blir rädd när jag upptäcker små saker som jag inte klarar av på grund av att jag blivit så tjock. Ta på strumpor utan att nästan behöva luta mig mot en vägg, knyta skorna utan att bli yr i huvudet och hålla andan. Köpa kläder ska vi inte tala om. Jag skäms för hur jag ser ut, jag tänker så hemska tankar om mig själv, flera hundra innan jag ens klivit upp ur sängen på morgonen.

Jag tror inte att jag klarar det. Men som sagt, jag ska försöka mitt bästa. 66 dagar. Den tiden kommer att passera ändå, lika bra att försöka göra något vettigt, så jag kan börja leva igen.